Kattfällan

Jag ville bara lägga ut bilderna på kattfällan jag fick låna av jägarförbundet i Umeå innan jag lämnar igen den. Det var den fälla jag lyckades fånga Regina i, så den kanske kan hjälpa fler oroliga kattägare. Den verkar hemmagjord så den händige kanske kan bygga en själv. Mina katter har alltid älskat att krypa in i lådor och liknande så konstruktionen är genial. Att det dessutom är golv i den till skillnad från t ex lotinfällan som jag visade tidigare gör det ju lättare att strö ut kattmat och kattmynta hela vägen i buren. Taket gör kattfällan användbar även om det regnar. I lotinfällan blir både maten förstörd och katten rätt blöt om det regnar eller snöar.

Här kommer även den lite längre versionen av hur hon fångades som jag skrivit på min katt-hemsida:

Jag åkte upp till Luleå igen på lördag och satt uppe hela natten och vaktade buren. Kattakuten som varit gulliga att låna ut en bur och vaktat den medans jag inte kunde vara där, hade flyttat buren bort mot tennishallen för det var där hon sist synts till. Jag hade även lånat en bur från jägarförbundet i Umeå på fredagen och den laddade jag med mat i skogen där vi stått med husbilen när hon försvann. Det syntes inte till någon katt på hela natten, men på morgonen hade någon ätit upp maten i "jägar-buren" som dock inte slagit igen. Det var rejält kusligt och jag var rätt mörkrädd där jag satt ensam på den upplysta parkeringen i skogen. Jag körde även fram och tillbaka mellan burarna med några timmars mellanrum.

Jag fick några tips om att katten skulle ha synts till på campingplatsen av några turister, så jag åkte mellan campingen och arcus både på lördag och söndag. När fortfarande ingen katt synts till vid arcus kl 22.30 på söndag kväll så funderade jag på att ta in på arcus-campingen och vakta där istället. Jag ringde det telenr som stod på camping-entren och fick prata med den kvinnliga chefen. Av en händelse så berättade jag att jag letade efter en katt. Jaha, är det du som är från Umeå. Det kunde bara betyda att hon hade läst det mail jag skickade tidigare till campingen där jag berättat om min försvunna katt och lämnat namn och nr och en lapp de kunde sätta upp. Det var aldrig någon som svarade på det mailet och det satt inte heller några lappar upp runt anläggningen. Jag hade lite svårt för att bestämma om jag skulle checka in eller inte, för jag ville veta om jag kunde köra ut och in under natten och titta till burarna vid arcus. Det enda kvinnan funderade över var om hon skulle få betalt morgonen därpå. Sen sa hon att katten inte fanns på campingen utan på arcusbadet för där hade de sett en katt tidigare i veckan. De hade försökt fånga den men inte lyckats. Hon hade försökt ringa polisen, men när de inte svarade så fick det vara. På frågan när de sist sett henne svarade kvinnan i fredags. Mitt hjärta gick i tusen bitar. Människan hade alltså vetat var min katt varit de senaste dagarna men inte ringt någon och berättat fastän hon uppenbarligen måste ha läst mitt mail. Jag bestämde mig för att inte checka in på campingen och kvinnan påpekade noggrant att det inte var lönt att jag letad på arcus-badet för det var låst och jag fick absolut inte stå på deras parkering. Som om jag skulle vilja stå där. Jag kommer aldrig någonsin att frivilligt gå i närheten av Arcus-campingen igen.

Ledsen och sårad över hur hårda människor det finns så somnade jag till slut vid ett-tiden på söndag natt utan hopp om att någonsin finna min katt igen. Tidigt på morgonen när jag vaknade igen så var luckan på "jägar-buren" stängd och hjärtat stod still medans jag öppnade den. Men där satt hon min lilla rara svart-näsa och jamade åt mig. Både Thea och jag var nog lika lyckliga när vi fick in henne i husbilen. Thea är Reginas mamma och hon hade fått följa med mig på katt-jakt. Thea fick gå runt i sele runt arcus-området både på lördag och söndag för att se om det kunde locka fram tjejen.