# 515 Carded flanell blouse

Jag var och provade lite vinterkläder på D&D i veckan och föll för en kortärmad mörkblå flanellblus. Men nu när jag ser den på bild så blir jag lite osäker igen. Tänk att kläderna ser så annorlunda ut på bild jämfört med i spegeln. Jag gillar flanellkläderna från tidigare kollektioner och hade hoppats att de skulle ha flanellklänningen hemma, men den fanns inte. Jag skulle gärna vilja prova den för den ser lite snäv ut över midjan, annars är den mörkrödrutiga varianten ursnygg. Här nedan kommer först den blårutiga blusen och sedan min favoritklänning för i höst och sedan blusen jag skrev om tidigare och sist min damsel t88 i ljusblått (fast den är egentligen mer mintgrön). Provar här med dolce skirt i svart till.

#515 Carded flanell blouse -dark blue

#453 Check 3/4 dress (dagens molly som vanligt)

#450 Cheque l/s blouse

#444 Damsel T88 -lite blue

FIP

Nu har resultaten från Dennis obduktion kommit. Han hade torr FIP och alla inre organ som testats var drabbade. Torr FIP är tydligen den form som oftast pågått under en lång tid så det är ju omöjligt att veta exakt hur länge han har varit sjuk. Redan första gången vi återsåg hans syskon på utställningen i Örebro så reagerade jag över att han inte vuxit lika mycket som dom.

Det är tragiskt att jag förlorat Dennis, men nu innebär det här väl slutet på mitt katteri också. Uppgifterna om hur länge man ska sätta sig i karantän (inga nya katter, utställningar eller parningar) går isär. När jag frågade veterinären så sa hon spontant 2-3 månader, men bad att få återkomma när hon rådfrågat sina kollegor. "Det här är inget besked som man vill ge till en kattägare med flera katter" sa veterinären.

Jag har redan skurat kattlådor, matplats och utsatta golvpartier med klorin och vanligt skurmedel ett otal gånger. Det som återstår är väl att kontrollera titervärden på mina övriga katter och helt enkelt minska antalet katter om det skulle ligga högt. Vem ska man börja med att ta bort i så fall? De kastrerade eller de man tycker minst om? Eller de som har högst värden? Vilket roligt val jag står inför i så fall. Men det vore kanske skönt att slippa städa efter sex katter. Det är trots allt en hel del arbete med rengöring och pälsvård varje dag.

Dessutom ska jag tydligen kolla mina övriga katter extra noga de kommande månaderna - ögon, tandkött och avföring. Man får väl hjärtstillestånd om någon hårig stackare blir det minsta krasslig den närmsta tiden. Jag har många gånger de senaste åren försökt få min härliga farmor att förstå hur mysigt det skulle vara för henne att ha en katt hemma som sällskap. Hennes svar har alltid varit " jag vill inte fästa mig vid något djur igen för det är så jobbigt när de en dag inte finns längre". I dag vill jag inte heller ha några fler djur för det känns så otroligt tragiskt det som har hänt, men med tiden så glömmer man väl.

Quicktip tunic och strykjärnet

Idag när jag skulle stryka min #391 quicktip tunic i light blue så råkade jag komma åt spetsen (upptill vid knapparna) som smälte och sedan smetades ut längre ner mitt fram på tröjan. Det är två prickar på strykjärn på "tvättlappen" men jag betvivlar att just spetsdelen verkligen tål det. Jag kan bara skylla mig själv för misstaget jag gjorde, men kan ju passa på att varna andra som inte heller alltid är så uppmärksamma när de stryker. Jag hittade förresten inte någon produktbild på quicktipen i ljusblått på Odd Mollys hemsida så den bilden är från minzo. Förutom mitt lilla missnöje så tröjan jättehärlig. Mjuk och skön och tillräckligt stor med jättevackra detaljer.

Check l/s blouse

Jag tröstshoppade en blå blus i helgen när tintinstyle hade specialpris på ett molly-plagg. Den kom redan igår, men jag hann inte hämta den förrän idag. Det är inte ofta leveranserna går så snabbt hit upp till norrland. Jag har inte hunnit stryka den än så det får bli butikens bild så länge. Den var iallafall mjuk och skön och inga osydda kanter. Kanske lite väl country-inspirerad för min smak egentligen men färgen är underbar.

Undrens tid är inte förbi

Haha, min telefon funkar igen. Helt plötsligt nu när jag går för att hämta ett glas vatten har telefonen slutat binka. Tänk att min utrustning helt plötsligt börjat fungera igen alldeles av sig själv!!!

Telia

Nu har jag varit utan telefon i nästan en vecka. Jag har ringt till telia men de menar att det är min telefon det beror på och att det inte är något fel på ledningen. På mina telefoner står det "upptagen linje" och saknas kopplingston. När man ringer hit så går signalerna fram precis som vanligt. Det hade ju faktiskt varit bättre om det varit hänvisningston eller tutat upptaget. Jag har varit och hämtat en "vanlig" telefon och testat i de tre telefonjack jag hittat i huset men den är helt död. Den telefonen har även åkt hem till mamma för att testa att den verkligen funkar och det gör den. Vad gör man? Någon som har något tips? Hos telia får man bara prata med telefonsvarare där de gör fullt klart att man själv får stå för hela kostnaden om det är den egna utrustningen det beror på. Det är säkert min utrustning det är fel på, men lite märkligt att ingen telefon får någon kopplingston. Ibland är tekniken mest en belastning.

Hundutställning

Lördagen tillbringade i Sundsvall. Cavaliersällskapet hade ordnat en officiell hundutställning och Filippa (Laipos Memory of Love) var anmäld. Det var hennes andra utställning och ingen av oss visste riktigt hur det skulle gå till. Väntan blev lång från 8 på morgonen när vi checkade in till framåt eftermiddagen innan det blev hennes tur. Femton tikar var anmälda i öppen klass så konkurrensen var hård. Det svåraste var att få henne att stå upp och visa upp sig och inte sätta ner lilla rumpan så fort vi stannade. Det gick väl hyfsat för oss och hon blev 1:a precis som de andra hundarna. Sedan i konkurrensen blev hon inte utvald bland de 5 bästa men det var väl inte heller väntat. Jag är nöjd med den bedömning hon fick och att vi lyckades genomföra det vi skulle. Hon är en toppentjej min hund och hon har växt oerhört mycket de senaste åren. Det var roligt att se alla andra cavalierer och jag hoppas att jag har lärt mig lite mer om hur de ska se ut. En sak som jag reagerade på flera gånger under dagen var hur många av dessa små söta hundar så kärleksfullt tittade på sina mattar och hussar. Cavalieren är en sån mjuk och fin hund full av kärlek och jag är så glad att jag valde rätt ras den där gången för 4,5 år sedan när Filippa flyttade hit.

Det kändes svårt att åka iväg på utställning mitt i våran sorg över att så tragiskt ha förlorat Dennis. Men väl borta så var det ganska skönt att få tänka på något annat en stund och se att världen omkring fortsätter precis som vanligt även om ens egen vardag tycks rämna. Det värsta var ändå att komma hem igen till tomheten. Hur kan det bara bli så tomt när en katt inte finns mer? Jag har ju kvar mina andra 6 katter så det borde inte vara någon större skillnad, men det är det.

Jag började veckan med att sörja att mannen i mitt liv äntligen vågade erkänna att han inte står upp för vår relation och sin dotter. Man kan inte dag ut och dag in leva i en relation och älska en annan människa som kommer och går när det passar honom. Som lovar guld och grönar skogar men sen inte vågar stå för någonting av det han lovar. Men när det gäller kärlek så lär man sig tydligen aldrig av sin läxa. Jag lät honom kliva in i vårt i igen eftersom han än en gång lovade att allt skulle bli bra och att han den här gången skulle respektera även mig och vår dotter. Efter nästan ett helt år utan honom så hade jag lyckats resa mig upp och skapa en stabil och trivsam tillvaro igen, där jag och min familj var riktigt lyckliga. Nu efter ett halvår tillsammans med honom har jag gått upp 10 kg i vikt och hela min tillvaro har rasat igen. Det finns ingenting kvar av mig som människa. Det är obegripligt hur man kan låta en annan människa knäcka en så totalt. Men nej tack jag vill inte ha något nummer till bup, psykiatrin eller vårdcentralen. Jag vill bara skriva av mig för min egen skull. Jag kommer att resa mig igen, men tar tid. Tid som jag och min familj kunde ägnat åt roligare saker.

Jag slutar veckan med att sörja att min fina lilla drömprins inte finns mer och att mina katt-drömmar gått i kras. Vad är väl en avslutad relation med en människa som bara vill en ont jämfört med att förlora en livskamrat och kär vän. Ingen människa utanför familjen har någonsin gett mig så mycket glädje och lycka som mina djur har gett mig genom åren. Det enda jag har lärt mig i veckan är att när man tror att allt är som värst så kan det alltid bli värre. Om jag hade fått välja mellan Dennis och Micke så hade valet var enkelt. Man kanske egentligen inte har så mycket att säga till om när det gäller hur ödet formar ens liv. Man kan bara följa med och göra det bästa av situationen. De kloka brukar säga att man inte utsätts för större påfrestningar än man klarar av och att allt har en mening. När man står mitt i sorgen så är det svårt att se utanför sig själv men med tiden så kanske allt faller på plats.

Lördagens Odd Molly var iallfall wigwam dress i grey, lovely long knit i grey och funovits scarf.

Livet är så orättvist

Nu har veterinären ringt och bett om tillåtelse att slippa väcka upp Dennis ur narkosen. Hans inre var så förändrat att han inte skulle ha kunnat leva med det. De ska skicka vävnadsprover och analysera varför det blivit så fel. Det känns som sagt fruktansvärt att det skulle drabba just Dennis. Han var en helt unik katt. Jag kan i denna svåra stund inte låta bli att tänka på en annan kattvän som också förlorade sin unga röda kille på ett liknande sätt. Drömmen om den röda prinsen kanske är ouppnåelig. Vila i frid S* Eärfalas Dennis. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan!

Dennis

Jag har precis kommit hem från Luleå. Min älskade goa underbara lilla röda prins var så dålig idag att jag till slut kl 15.30 fick tillstånd att åka upp till Djursjukhuset i Gammelstad där han har blivit inlagd. Dennis har haft problem med magen till och från i flera veckor och med tiden blivit mager och orkeslös. Veterinär har tagit en massa prover men inte hittat något anmärkningsvärt. Idag när jag ringde om sista provresultaten så kunde jag eventuellt få antibiotika till honom om jag ville, men något mer kunde de inte göra. När jag frågade varför man inte hade röntgat honom så var svaret att det inte var lönt för det var ändå sällan man såg någonting. En annan veterinär jag rådfrågade här i stan idag sa att hon alltid skriver ut antibiotika vid sådana här problem. Jag skulle alltså att stått på mig redan första gången jag var till veterinären.

Hur som helst så röntgades Dennis när han kom upp till Luleå och det visade sig att de kunde se en hel del. Levern var förstorad och tarmarna inflammerade. Det känns fruktansvärt att jag inte fick åka upp dit direkt första gången jag sökte hjälp. Då kanske han hade gått att rädda. Nu känns det tveksamt om han ens kommer att överleva helgen. Om de tror att han klarar det så ska de öppna upp buken imorgon och ta mer ingående prover. Det känns fruktansvärt att ens tänka tanken på vad de eventuellt kommer att hitta.

Dennis är den mest fantastiska lilla kille som finns. Mina övriga katter får ursäkta, men någon snällare och goare katt än Dennis finns inte. Det är så tragiskt att han ska vara så sjuk när han bara är 8 månader gammal och egentligen har hela livet framför sig.