måndag 22 februari 2010

Varför måste man vara som alla andra???

Det var ett tag sen jag hade tid att uppdatera bloggen. Min dotter har blivit sjuk och våran tillvaro har varit (är) lite upp och ner vänd. Förra året var inte direkt någon dans på rosor så någon gång trodde man väl att det skulle vända och att 2010 skulle bli ett bättre år, men man ska aldrig klaga för det kan alltid bli värre. Nu är det ju ingen större fara med tösen, men det kommer att innebära förändrade livsvanor och en ständig omsorg och det tar alltid tid att ta till sig förändringar. Det är väl kanske dags att inse att jag för alltid kommer att få ta det fulla ansvaret för mina döttrar. Mormors underbara stöd är som vanligt allt annat än uppskattat av de människor som korsar vår väg. Som ensamstående mamma utan något som helst stöd från barnens fäder så förväntas man ändå klara sig helt själv, för annars så är man inte normal. Många gånger under årens lopp så har jag funderat över hur homosexuella föräldrar egentligen har det. Är det mer accepterat att ha två mammor eller två pappor än en mamma och en mormor? Eller möts även de av denna ständiga misstro och sökande efter fel?



Jag har i denna omtumlande tid av stress och resor till och från sjukhuset missat stora delar av det tredje Molly-släppet. Varje gång den berömda lilla jeanskjolen har landat i någon webshop så har jag varit ute och när jag äntligen återvänt till datorn så har de varit borta med vinden. Det kanske inte var meningen, men jag hade ju så gärna velat prova en iallafall. Det märkliga är att de två butikerna som säljer OM i Umeå helt missat att ta in kjolen, och det är tydligen inte bara jag som frågat efter dem. En av butikerna har istället tagit in jeansklänningen. Märkligt tycker jag för den är väl ändå både dyrare och mer svåranvänd än kjolen....? Man får sån lust att öppna en egen butik bara för att slippa leta hela tiden.

Jag har iallafall fått glädja mig åt en sen leverans från höstens rea. Det blev tre plagg och det första jag använt är en kjol i storlek 3. Till och med farmor blev glad och tyckte att den var vacker med sina små virkade saker nertill. Tröjan som jag haft här förut är en kär vän som följt mig i många år nu. Den är från DAY (birger et mikkelsen) och har en underbar kvalité med 42% silke, 32 % bomull och 25 % linne. Jag har en likadan i vintervitt men jag älskar den plommonlila färgen så den är använd mycket mer än den vita.

Sist men inte minst så har jag fotat våran krabba som bor ensam i vårt minsta akvarium. Han är inte så lätt att få syn på så jag passade på när han låg och vilade på stenen ovanför vattenytan.

5 kommentarer:

  1. Jag känner verkligen med dig när jag läser inlägget. Vad jobbigt ni har det men du som ensamstående mamma gör verkligen ett hästjobb för dina barn. Jag avundas dig inte och brukar faktiskt undra hur alla duktiga ensamstående mammor klarar vardagen.
    Självklart ska du ta all hjälp du kan få oavsett vad andra tycker. Mormor/farmor är väl lika bra som en pappa! Viktigast är att barnen omges av människor som vill vara dom nära!

    Ta en dag i taget!
    KRAM

    SvaraRadera
  2. Glömde helt bort att kommentera att kjolen är skitsnygg! Krabban var också gullig ;-)

    SvaraRadera
  3. Är det någon som förtjänar respekt och stöd så är det ensamma mammor. Har ingen koll på hur det är eftersom jag inte har barn själv men kan tänka mig att det är tufft. Försök strunta i alla som ändå inte tillför något till ditt liv! Låt inte de djävlarna ta dig. Det brukar jag tänka och det funkar, i alla fall lite då och då.
    Vad fin du är i kjolen! Stor kram!

    SvaraRadera
  4. Usch!! Hoppas så att allt löser sig för er! Karlar är hopplösa, vinner de inget på det så ser man inte röken av dem :( Du den där krabban.. Vet inte vad jag trodde det var först men var tvungen att titta både en och två och fem gånger hahah

    SvaraRadera
  5. Tack, vad gulliga ni är!

    Kan tänka mig att man får vrida och vända lite på bilden innan man fattar att det är en krabba. Jag tycker själv att han är rätt läskig.

    SvaraRadera