Äntligen hemma igen efter några dagar på bortaplan. Jag och min dotter har varit på Diabetesförbundets barn- och familjeläger. Det är bara drygt 10 mil till Skellefteå men det är första gången jag tillbringat så här många nätter där. Vi var 17 familjer som träffades för att umgås och prata omkring våra barns diabetes. Min tös fick sin diagnos i år så det var första gången som vi var med på lägret. Man känner sig lite som en nybörjare på området jämfört med många av de andra familjerna.
Det var nyttigt att träffa andra med samma sjukdom för både mig och framför allt för min dotter. Hon tycker att uppmärksamheten kring hennes sjukdom i skolan har varit jobbig och vill bara vara som alla andra. Här fanns det fler tjejer och killar med diabetes, fast eftersom även deras syskon var med så hade man ingen aning om vem av syskonen som var diabetiker. Det är ju en sån där sjukdom som inte syns utanpå förrän man plockar fram insulinpenna, blodsockerapparat eller insulinpump.
Informationen var inte enbart fokuserad kring diabetes utan mest kring hälsa och välmående i allmänhet. Det vill säga vikten av motion, god kost och en hälsosam livsstil för oss alla. Egentligen är råden kring diabetes ingenting konstigt utan det handlar om vanlig sund livshållning och den hälsosamma kost som egentligen är lika viktig för alla oavsett diabetes eller inte. Jag är själv både överviktig, har dålig kondition och äter alldeles för lite frukt och grönsaker. Mina år som student har dessutom gett mig ett passionerat förhållande till coca-cola. Jag klarar mig utan i flera dagar om det behövs, men längtan finns alltid där och om jag får välja så vill jag gärna ha en burk varje dag. Å andra sidan så har jag aldrig druckit kaffe, rökt eller snusat. Som förälder så ska man ju föregå med gott exempel. Jag vet inte om det är därför eller om det beror på att vi tycker synd om min dotter som måste skära ner på det söta som gör att man undviker att äta choklad, godis, läsk och tex marängsviss när hon är hemma och istället passar på att frossa när hon är borta på träning eller hos kompisar.
En föreläsning hette "Motivation till livsstilsförändring". Det kanske är på tiden att man tar tag i sitt liv och börjar leva så som man egentligen så väl vet att man borde göra. Både för hennes skull och för min egen hälsas skull. Det är inte lätt att begära att hon ska undvika det där sanslöst onyttiga men å så goda när man själv inte kan låta bli. Inspiration är så viktigt och just nu känner jag mig stärkt och inspirerad. Det var kanske det som var viktigast med kursen och inte vilken blodsockerapparat som är bäst. Och mest av allt så är jag så lyckligt lottad som har en sån underbar tjej som Matilda.
Maten på Medlefors folkhögskola var verkligen toppen och det bästa var alla grönsaker som fanns tillgängliga vid varje måltid. Att vi dessutom fick efterrätt efter varje middag var också en glad överraskning. Apropå Odd Molly så fick jag massor med komplimanger den dag jag bar #273 magnolia ls dress i multi. Det är inte så ofta jag kommer mig ut bland främmande människor så jag blev lite överraskad att just den väckte sån uppmärksamhet.
Jag vet inte vad man behöver för väckarklocka för att motivera sig till livsstilsförändring men barnens och ens egen hälsa är ju det viktigaste som finns. När då en hälsosam livsstil är extra viktigt för ens barn så måste man kanske ta sig i kragen och verkligen försöka. Ett citat jag fick höra under en föreläsning som tilltalade mig var:
"Bättre tjock och fysiskt aktiv än smal och inaktiv"
(Lee, Jacksom & Blair 1998)
I natt var nog första natten det var riktigt kallt ute för det var alldeles vitt på gräsmattan och bilen var som igloo i morse. Tänkte att det kanske skulle va en perfekt dag för mina nya armvärmare och sockar i multi. Dagen visade sig dock bli en sån där underbart varm och solig höstdag så jag får nog erkänna att det blev lite för varmt med ullsockar...
Den här blusen, damsel T 88, i vitt och svart har blivit en annan höstfavorit. Jag har även köpt den i blått, eller färgen är snarare ljusgrön för modell känns jättehärlig.
