Tro, hopp och kärlek

Idag har det varit strålande sol från en klarblå himmel. Vi har dock varit på begravning och tagit farväl av min farmors äldre bror. Det är alltid vemodigt och sorligt när nära och kära lämnar oss, men det var en underbar kvinnlig präst som ändå gjorde stunden varm och hoppfull. Jag var på en annan begravning tidigare i år som var betydligt sorgligare och mer tragisk. Idag log prästen där hon kunde, höll ett väldigt vackert och långt tal om den stora personlighet som nu lämnat oss och hade valt bibeltexter med omsorg. Eller som hon uttryckte sig så har han kanske inte lämnat oss utan snarare gått vidare och äntligen återförenats med sin fru och dotter som redan väntade där på andra sidan. Tänk vad en präst kan påverka sitt arbete med sin personlighet!


När jag kom hem tog jag av mig min power suit från odd molly och tog ett par ljusa linnebyxor och en vit blus och åkte till en sjukgymnast för att försöka få hjälp med min höft. För 9 år sedan när jag fick min första dotter så tog min ryggmärgsbedövning fel och jag domnade av i ena benet, sedan låg jag stilla utan att någon vände på mig i nästan en hel dag. Ända sedan dess har jag ont i ena höften med jämna mellanrum. Jag har inte lyckats lista ut vad det är som orsakar att smärtan kommer tillbaka när den väl försvunnit, men det blev riktigt besvärligt när jag fick min yngsta dotter för drygt 1,5 år sedan. Jag hade ingen egentlig foglossning men fick tidigt värk i höften. Mot slutet så tog jag bilen överallt och parkerade så nära allt jag kunde. Jag tyckte det var så bra när jag läste att Cia Berg någonstans sagt att graviditeten var som en försmak på ålderdomen. Det är först när man inte kan röra sig obehindrat som man verkligen förstår hur lyckligt lottad man är sen när man kan röra sig igen.


Hur som helst så har smärtan kommit och gått sen lillasyster föddes och jag var till en naprapat för ett år sedan och det blev bättre ett tag. Men för några veckor sedan var jag dit igen men då blev det bara värre. Fick då tips om en annan sjukgymnast som kunde ta emot mig idag. Sista dagen innan hans långa semester. Vilken gentleman! Just nu har jag fortfarande ont men jag hoppas verkligen att det vänder snart. För jag längtar så efter att få spela golf igen utan behöva gruva mig för den långa promenaden runt banan...