Jag har hittat en jättebra lösning på våra tränings-problem. Min stora tjej, 9 år, har ju som jag tidigare berättat om diabetes sedan ett år tillbaka. Det mesta fungerar förhållandevis bra och hon sköter sig oftast strålande. Vi är fortfarande nybörjare och med jämna mellanrum så lär man sig något nytt eller hittar lösningar på tidigare problem. Typ 1 diabetes ska man egentligen inte styra med sin kost säger proffsen, men det blir så mycket lättare om man äter rätt. Det är dock inte alltid så lätt att få sin 9-åring att alltid välja fiberrika alternativ och att äta mycket grönsaker för att det stabiliserar blodsockret. Men med åren så lär hon väl själv inse mer och mer att det är lättare att dosera insulin och hålla sockret på en bra nivå när hon äter rätt. Jag som själv är överviktig vet dock hur otroligt svårt det är att äta rätt. Det är inte bara kunskap det handlar om utan väldigt mycket om självbehärskning och kontroll när man ska stå emot alla buskap om godsaker. För tyvärr så är oftast det som är godast också det minst nyttiga alternativet.Hur som helst så har det varit ett stort problem för oss att hantera hennes blodsocker och insulin i samband med hennes pingisträningar. Dessa varar i cirka 90 minuter och oftast minst 2 gånger i veckan. Även om man försöker ge henne mindre insulin och ge henne extra "bra" mat inför dessa träningar så brukar det bli blodsockerfall innan träningen är slut. Choklad fungerar inte alls utan ger enbart en kort blodsockerhöjning med en ännu lägre dipp som följd. Frukt fungerar ganska bra men då behövs iallafall alltid ett par druvsockertabletter mot slutet.
När jag var på diabetesläger i höstas fick jag tips om en produkt vid namn extend som skulle fungera bra för att stabilisera blodsockret upp till 9 timmar. Produkten finns vad jag vet endast på nätet och är rätt dyrt och i stora förpackningar. Det finns chips, pulver-drycker och som bars (typ chokladbitar). Barsen med chokladsmak är hennes favorit än så länge. De kostar ca 20 kr styck vilket jag tycker är väldigt dyrt men det fungerar. Med en sån efter middagen och lite extra frukt under vattenpausen så klarar hon pingisträningen utan blodsockerfall i betydligt högre grad än tidigare.
Det känns väldigt tryggt att veta att hon har bra förutsättningar att klara träningarna när man ibland skickar iväg henne ensam med kompisarna. Det ska nämligen oftast samköras sedan träningen flyttade längre bort från vårt bostadsområde. Vi är tre familjer som ska dela på körningen till och från träningen. Det är väl ok sa jag första gången det kom på tal men nu börjar jag ångra mig. När man har ett barn med diabetes så känns det väldigt tryggt att vara med och se så att hon mår bra och har kul när man vet att det är lite känsligt med blodsockerfall och sånt. Dessutom är det endast 1-2 tjejer där förutom henne och killarna är betydligt äldre och ett fåtal av dem har en tendens att vara rätt otrevliga ibland. Sen måste jag erkänna att jag tycker att det är jättekul att komma ut någon gång och få se hur hon och hennes lagkamrater utvecklas. Men jag "behöver" aldrig köra utan de andra föräldrarna har alltid någon anledning att just de ska köra. Klart man ska vara tacksam för att slippa betala bensin och kunna göra något annat med tiden. Men jag saknar att få följa med henne. Jag har varit så tacksam över att hon tyckt att det varit ok att jag suttit där och väntat på henne. Snart är hon väl tonåring och vill inte alls att mamma ska följa med. Nu ska jag iallafall gå och packa hennes väska och försöka glädja mig åt det fina vuxensamarbetet...
